Sura Al-Mu'minun — Vers 39

Förklaring av ord och uttryck:

• رَبِّ (Rabbi): Min Herre, min Uppfostrare och Vårdare.
• انصُرْنِي (Unṣurnī): Hjälp mig, ge mig seger.
• بِمَا كَذَّبُونِ (Bimā kadhdhabūn): På grund av att de förnekade mig och anklagade mig för lögn.

Tolkning av versen:

När profeten (sändebudet) såg att hans folk envist vägrade att tro och fortsatte att förneka hans budskap, vände han sig till sin Herre med en innerlig bön. Han bad: "Min Herre, ge mig seger över dem och hjälp mig mot dem, på grund av att de har förnekat mig och avvisat det budskap jag har framfört till dem." Detta var inte en bön av hämndlystnad, utan en bön om att sanningen skulle segra och att lögnen skulle besegras. Han bad om Guds ingripande för att rättfärdiga hans sak och visa att han var sanningsenlig i det han förkunnade, eftersom folket hade gått för långt i sitt förnekande och sitt förtryck.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Profeterna och Guds sändebud vänder sig alltid till Gud i svåra stunder och förlitar sig på Honom ensam, inte på människors stöd eller egna resurser.
• Bön är ett kraftfullt vapen för den troende; när människor vänder sig bort från sanningen, är vändningen till Gud den säkraste vägen till seger.
• Denna vers lär oss att tålamod i mötet med förnekelse och motstånd är en dygd, men att samtidigt be om Guds hjälp är en handling av tillit och överlämnelse till Honom.
• Den visar att Guds hjälp alltid kommer till dem som är sanningsenliga och uthålliga i sin kallelse, och att sanningen till slut segrar över lögnen.
• För den troende är detta en påminnelse om att alltid söka Guds stöd i alla livets prövningar, och att aldrig ge upp hoppet om Guds hjälp, oavsett hur svåra omständigheterna är.