Sura Al-Mu'minun — Vers 64

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Mutrafīhim" (مُتْرَفِيهِم): Deras välbärgade och bortskämda ledare, de som levde i överflöd och njutning och var arroganta på grund av sin rikedom.
• "Bi-l-ʿadhāb" (بِالْعَذَابِ): Med straffet, det vill säga den plåga som drabbade dem.
• "Yaj'arūn" (يَجْأَرُونَ): De höjer sina röster med höga rop och böner, vädjande och sökande hjälp.

Tolkning av versen:

Allah den Upphöjde berättar att när Han slutligen griper de välbärgade och arroganta bland dem med straff – vare sig det är i detta liv, som vid slaget vid Badr, eller på Uppståndelsens dag – då höjer de plötsligt sina röster i höga rop, vädjande och skrikande om hjälp. De som tidigare levde i överflöd och föraktade sanningen, och som trodde att deras rikedom och makt skulle skydda dem, förödmjukas nu och erkänner sin svaghet. Deras rop är dock förgäves, ty straffet har redan fallit över dem, och deras vädjan kommer inte att rädda dem från det som de tidigare förnekade och hånade.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Rikedom och makt är ingen garanti mot Guds straff – De välbärgade som känner sig trygga i sitt överflöd ska veta att Allahs makt är över allt, och ingen rikedom kan skydda mot Hans straff när det väl kommer.
2. Nöden lär naken kvinna att spinna – Människan vänder sig till Allah först när prövningen drabbar henne, men den troende bör vända sig till Honom i både medgång och motgång, inte enbart när katastrofen inträffar.
3. Allahs straff kan komma plötsligt – De arroganta lever i en illusion av trygghet, men Guds straff kan komma när de minst anar det, och då hjälper varken rikedom, status eller rop.
4. Ödmjukhet inför Allah är vägen till frälsning – Den som ödmjukar sig inför Allah i välstånd och inte förhäver sig över andra, undgår det öde som drabbade de bortskämda ledarna. Islam uppmanar till tacksamhet och ödmjukhet, inte arrogans och överflöd.
5. Varning till dem som hånar sanningen – Denna vers är en påminnelse till varje generation att inte upprepa de tidigare folkens misstag, utan att ta varning innan straffet kommer, då ånger och rop inte längre hjälper.