Sura Qaf — Vers 43

Ord som behöver förklaras:

• "Nuhyī" (نُحْيِي): Vi ger liv, det vill säga Vi skapar livet och väcker de döda till liv.
• "Numītu" (نُمِيتُ): Vi tar död på, det vill säga Vi orsakar döden och avslutar livet.
• "Al-Maṣīr" (الْمَصِيرُ): Återvändandet och slutdestinationen, dit allt slutligen når.

Tolkning av versen:

Allah – den Upphöjde – förkunnar här med eftertryck att Han ensam är den som skänker liv åt alla varelser i denna värld, från det första ögonblicket av deras existens till deras sista andetag. Ingen annan än Han har makt att ge liv eller orsaka död, och detta sker genom Hans vilja och beslut. Därefter klargör Han att återvändandet för alla människor utan undantag sker till Honom ensam på Uppståndelsens dag, då de ska samlas inför Honom för räkenskap och belöning – vare sig det är gott eller ont. Denna dag kommer jorden att spricka upp och de döda ska skynda ut ur sina gravar, fram till den som kallar dem, och detta är för Allah en lätt och enkel sak. Versen betonar således att livet, döden och det slutliga återvändandet alla är i Allahs händer, och att ingen kan undkomma detta.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen ingjuter hopp hos den troende, eftersom den som skänker liv är densamme som har makt att återuppväcka de döda – och detta bevisar att uppståndelsen är en realitet som ingen kan förneka.
• Den påminner oss om att vårt slutliga mål är Allah, vilket får den troende att leva sitt liv med medvetenhet om att varje handling kommer att räknas och belönas.
• Den lär oss ödmjukhet inför Allahs makt, då vi inser att vi varken äger vårt liv eller vår död, utan att allt ligger i Hans hand – vilket stärker vår förtröstan på Honom och vår tacksamhet för livets gåva.
• Versen uppmuntrar till att förbereda sig för mötet med Allah genom goda gärningar och rättfärdighet, eftersom återvändandet till Honom är oundvikligt och ingen kan fly från det.