Sura Yusuf — Vers 15

Ordens betydelser:

• غَيَابَةِ الْجُبِّ: botten av brunnen, dess djupaste och mörkaste del.
• أَجْمَعُوا: de beslöt enhälligt och var fast beslutna.
• لَتُنَبِّئَنَّهُم: du ska sannerligen underrätta dem och berätta för dem.

Tolkning av versen:

När Jakob (frid vare med honom) sände Josef med sina bröder, tog de honom långt bort från faderns ögon. När de väl var långt ute i öknen, enades de om att kasta honom i botten av en mörk brunn, där ingen kunde se honom. I detta svåra ögonblick, när Josef var ensam och övergiven i mörkret, ingav Allah i hans hjärta en uppenbarelse och ett löfte: Han skulle en dag, i framtiden, berätta för sina bröder om deras onda handling – inte som en förebråelse i vrede, utan som ett tecken på Guds makt och omsorg. Vid den tidpunkten skulle de inte känna igen honom, eftersom Gud skulle höja hans ställning och förändra hans yttre så att de inte skulle ana att han var deras bror Josef. Detta var en del av Guds plan för att rädda Josef och upphöja honom, och en påminnelse om att svårigheter ofta är början på en större välsignelse.

Lärdomar och budskap:

• Denna vers lär oss att Allah aldrig överger sina trogna tjänare, även i de mörkaste stunderna. När Josef kastades i brunnen, var Guds uppenbarelse med honom som tröst och hopp.
• Den visar att människors onda planer aldrig kan segra över Guds vilja. Brödernas svek blev i slutändan orsaken till Josefs upphöjelse och deras egen förödmjukelse.
• Den påminner oss om att den troende ska lita på Guds löften, även när omständigheterna tycks hopplösa. Gud håller alltid sina löften, och det som tycks vara en katastrof kan vara början på en välsignelse.
• Den uppmuntrar oss att förlåta och inte hysa hat, precis som Josef senare förlät sina bröder, eftersom den sanna tron kännetecknas av tålamod, förlåtelse och tillit till Guds visdom.