Sura Al-Kahf — Vers 26

Förklaring av några ord i versen:

• "Labithū": Den tid de stannade i grottan.
• "Ghayb": Det som är dolt och inte kan uppfattas med sinnena.
• "Abṣir bihi wa asmi'": En uttrycksform för beundran över Guds fullkomliga seende och hörande – Han ser allt och hör allt.

Tolkning av versen:

Säg, o Profet, till dem som frågar om hur länge ungdomarna stannade i grottan: "Allah vet bäst hur länge de stannade där." Du ska inte uttala dig i denna fråga utan gudomlig kunskap, utan överlämna det till Allah, som har fullständig kunskap om allt. Till Honom ensam hör kunskapen om det dolda i himlarna och på jorden – ingenting är dolt för Honom, vare sig i himlarna eller på jorden, vare sig i skapelsen eller i kunskapen. Han ser allt med fullkomlig syn och hör allt med fullkomlig hörsel – intet undgår Honom. Människorna har ingen beskyddare eller hjälpare utöver Honom som tar hand om deras angelägenheter, och Han delar inte sitt beslut eller sin dom med någon. Han är ensam i sin dom, sitt beslut och sin lagstiftning, och ingen har rätt att döma eller besluta i strid med Hans dom.

Lärdomar från versen:

1. Ödmjukhet inför Guds kunskap – människan ska inte uttala sig i frågor hon inte har kunskap om, utan hänvisa till Allah som vet allt.
2. Allahs fullkomliga egenskaper – Hans seende och hörande omfattar allt, vilket inger trygghet hos den troende som vet att Allah alltid ser och hör honom.
3. Tawhid (Guds enhet) i herravälde och dom – Allah är den ende som styr och dömer, och ingen delar Hans auktoritet. Detta lär oss att endast vända oss till Honom i alla angelägenheter.
4. Tröst för den troende – när människor tvistar om okända ting, är lösningen att lita på Allahs kunskap och överlämna sig till Hans visdom, vilket skapar inre frid och trygghet.