Sura Maryam — Vers 39

Förklaring av några ord i versen:

• "Yawm al-Ḥasrah" (يوم الحسرة): Ångerns och förlustens dag, det vill säga uppståndelsens dag.
• "Quḍiya al-amr" (قضي الأمر): Domen har avkunnats, räkenskapen är avslutad och allt har avgjorts.
• "Ghaflah" (غفلة): Försumlighet, likgiltighet och att vara upptagen av världsliga ting utan att tänka på det eviga livet.

Tolkning av versen:

Och varna, du ärade Budbärare, dessa människor för Ångerns dag – den dag då den som syndat kommer att ångra sina handlingar, och även den som gjort gott kommer att önska att han hade gjort ännu mer gott. Det är den dag då allt är avgjort: räkenskapen är avslutad, böckerna är tillslutna, och varje själ har nått sin slutgiltiga destination – paradiset för de troende och elden för de otrogna. Döden kommer att frambringas i en synlig gestalt, som en vit bagge, och slaktas, så att ingen längre hoppas på att återvända för att gottgöra det som försummats.

Och dessa människor befinner sig i detta liv i djup försumlighet – de är uppslukade av sina begär och världsliga angelägenheter, och de tänker inte på denna stora dag. De tror inte på uppståndelsen, och de utför inte rättfärdiga handlingar som kan rädda dem från detta svåra ögonblick. Därför är varningen till dem en nåd och en påminnelse, så att de kanske vaknar ur sin gäspning innan det är för sent.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vikten av att påminna om det sista mötet: Versen visar att profetens varning är en stor barmhärtighet från Allah till människorna, för att de ska förbereda sig för det som komma skall innan ångern inte längre hjälper.
2. Ångerns dag är verklig och oundviklig: Denna dag kommer säkert, och då kommer ingen ånger eller önskan att återvända till jorden att accepteras. Därför är det klokt att utnyttja livet innan döden kommer.
3. Försumlighet är en av de största farorna: Att vara upptagen av världen och glömma det eviga livet är orsaken till all olycka. Den som lever i försumlighet kommer att vakna upp på en dag då vakenhet inte längre är till nytta.
4. Tro och handling går hand i hand: Versen kopplar samman bristen på tro med bristen på rättfärdiga handlingar. Sann tro är den som får människan att handla för sitt eviga liv och söka Allahs välbehag.
5. Islam är en religion av medvetenhet och ansvar: Den uppmanar människan att leva medvetet, att tänka på konsekvenserna och att inte låta dagarna passera utan mål eller mening. Den ger människan en chans att rädda sig själv innan det är för sent, och detta är en av islams största välsignelser.