Sura Al-Imran — Vers 94

Ordens betydelser:

• Ifṭarā (افترى): Att uppfinna eller fabricera en lögn och tillskriva den någon.
• Al-Kadhib (الكذب): Lögnen, det vill säga att påstå något som strider mot sanningen.
• Aẓ-Ẓālimūn (الظالمون): De orättfärdiga som överträder gränserna och placerar saker på fel plats.

Tolkning av versen:

Efter att ha klargjort sanningen och framlagt bevisen för de skriftlärda bland judarna – genom att deras egna skrifter vittnar om att Jakob (Yaqub) fred vare med honom självmant avstod från vissa livsmedel, och att det inte var Gud som förbjöd dem – riktar Gud sig till dem som ändå fortsätter att ljuga. Versen säger: Den som efter detta klargörande och efter att bevisen har fastställts ändå fabricerar lögner mot Gud, genom att påstå att Gud har förbjudit det som Han inte har förbjudit, eller genom att tillskriva Honom påståenden som Han inte har sagt – dessa människor är de verkliga orättfärdiga. De är de som medvetet väljer orättvisa mot sig själva, eftersom de vänder sig bort från sanningen efter att den har blivit tydlig för dem, och de är de som inte är rättvisa i sina uttalanden eller handlingar. Orättvisan här är inte riktad mot Gud, ty Gud är upphöjd över allt, utan den är riktad mot dem själva, eftersom de genom sitt medvetna val av lögn och förvrängning skadar sin egen själ och förtjänar Guds straff.

Lärdomar och budskap:

1. Sanningen måste framföras tydligt, och när den väl har framförts bär varje människa ansvaret för sitt val – att antingen acceptera den eller vända sig bort från den.
2. Att tillskriva Gud det som Han inte har sagt är en allvarlig synd som leder till andlig skada och förlust, oavsett hur många människor som gör det.
3. Islam lär oss att vara rättvisa i våra ord och handlingar, och att aldrig fabricera lögner mot Gud eller mot andra människor.
4. Den som medvetet förvränger sanningen efter att ha insett den, är värre än den som gör det av okunnighet – därför uppmanar versen oss att alltid söka kunskap och vara uppriktiga.
5. Guds barmhärtighet är vid, men rättvisan kräver att varje handling får sina konsekvenser – och detta är en del av den fulländade ordningen i islam.