Sura Al-An'am — Vers 113

Förklaring av viktiga ord:

• تَصْغَى: att luta sig mot, att vända sig till med benägenhet.
• أَفْئِدَة: hjärtan (plural av fu’ād).
• يَقْتَرِفُوا: att förvärva eller begå (synder och dåliga handlingar).

Tolkning av versen:

Allah den Upphöjde förklarar att de avgudadyrkande som inte tror på det eviga livet, inte fruktar dess straff och inte hoppas på dess belöning, deras hjärtan lutar sig mot det tomma och förledande talet som djävulens medhjälpare bland människor och jinn viskar. De accepterar detta tal med tillfredsställelse och väljer det för sig själva, och som en följd av denna villfarelse begår de de synder och överträdelser som de alltid har begått – och de fortsätter i detta tillstånd. I denna vers ligger ett allvarligt hot och en varning till dem, eftersom deras val av villfarelse och deras avvisande av sanningen sker genom deras egen fria vilja, inte genom tvång från Allah, även om allt sker inom Hans allomfattande vilja och skapelse.

Lärdomar från versen:

1. Bristen på tro på det eviga livet är roten till att hjärtat lutar sig mot fåfänglighet och synd, medan tron på det eviga livet skyddar hjärtat från att falla i villfarelse.
2. Allahs rättvisa kräver att den som väljer villfarelse och synd får konsekvenserna av sina val, och detta är en form av gudomlig varning som uppmanar människan att vakna och besinna sig.
3. Versen visar på faran med dåligt sällskap och förledande tal som får hjärtan att vända sig bort från sanningen – därför bör den troende vara vaksam och söka skydd hos Allah från sådant.
4. Den uppmuntrar den troende att rena sitt hjärta och rikta det mot Allahs ord, så att det inte blir mottagligt för djävulens viskningar, och att sträva efter att förvärva goda handlingar istället för synder.