حم(1) HA meem. |
وَالْكِتَابِ الْمُبِينِ(2) VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen! |
إِنَّا أَنزَلْنَاهُ فِي لَيْلَةٍ مُّبَارَكَةٍ ۚ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ(3) Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] - |
فِيهَا يُفْرَقُ كُلُّ أَمْرٍ حَكِيمٍ(4) [en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision |
أَمْرًا مِّنْ عِندِنَا ۚ إِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ(5) enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]. - |
رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ ۚ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ(6) Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt, |
رَبِّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ(7) Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet! |
لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۖ رَبُّكُمْ وَرَبُّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ(8) Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre. |
بَلْ هُمْ فِي شَكٍّ يَلْعَبُونَ(9) Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar]. |
فَارْتَقِبْ يَوْمَ تَأْتِي السَّمَاءُ بِدُخَانٍ مُّبِينٍ(10) VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök |
يَغْشَى النَّاسَ ۖ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمٌ(11) som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga! |
رَّبَّنَا اكْشِفْ عَنَّا الْعَذَابَ إِنَّا مُؤْمِنُونَ(12) Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!" |
أَنَّىٰ لَهُمُ الذِّكْرَىٰ وَقَدْ جَاءَهُمْ رَسُولٌ مُّبِينٌ(13) Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap; |
ثُمَّ تَوَلَّوْا عَنْهُ وَقَالُوا مُعَلَّمٌ مَّجْنُونٌ(14) då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!" |
إِنَّا كَاشِفُو الْعَذَابِ قَلِيلًا ۚ إِنَّكُمْ عَائِدُونَ(15) Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd]. |
يَوْمَ نَبْطِشُ الْبَطْشَةَ الْكُبْرَىٰ إِنَّا مُنتَقِمُونَ(16) Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]! |
۞ وَلَقَدْ فَتَنَّا قَبْلَهُمْ قَوْمَ فِرْعَوْنَ وَجَاءَهُمْ رَسُولٌ كَرِيمٌ(17) LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade: |
أَنْ أَدُّوا إِلَيَّ عِبَادَ اللَّهِ ۖ إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ(18) "Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig. |
وَأَن لَّا تَعْلُوا عَلَى اللَّهِ ۖ إِنِّي آتِيكُم بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ(19) Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet, |
وَإِنِّي عُذْتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُمْ أَن تَرْجُمُونِ(20) och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig. |
وَإِن لَّمْ تُؤْمِنُوا لِي فَاعْتَزِلُونِ(21) Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!" |
فَدَعَا رَبَّهُ أَنَّ هَٰؤُلَاءِ قَوْمٌ مُّجْرِمُونَ(22) [När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!" |
فَأَسْرِ بِعِبَادِي لَيْلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ(23) Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten! |
وَاتْرُكِ الْبَحْرَ رَهْوًا ۖ إِنَّهُمْ جُندٌ مُّغْرَقُونَ(24) Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!" |
كَمْ تَرَكُوا مِن جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ(25) Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge, |
وَزُرُوعٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ(26) och [vajande] sädesfält och ståtliga palats - |
وَنَعْمَةٍ كَانُوا فِيهَا فَاكِهِينَ(27) och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras! |
كَذَٰلِكَ ۖ وَأَوْرَثْنَاهَا قَوْمًا آخَرِينَ(28) Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig]. |
فَمَا بَكَتْ عَلَيْهِمُ السَّمَاءُ وَالْأَرْضُ وَمَا كَانُوا مُنظَرِينَ(29) Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist. |
وَلَقَدْ نَجَّيْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ مِنَ الْعَذَابِ الْمُهِينِ(30) Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete |
مِن فِرْعَوْنَ ۚ إِنَّهُ كَانَ عَالِيًا مِّنَ الْمُسْرِفِينَ(31) som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. - |
وَلَقَدِ اخْتَرْنَاهُمْ عَلَىٰ عِلْمٍ عَلَى الْعَالَمِينَ(32) Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk |
وَآتَيْنَاهُم مِّنَ الْآيَاتِ مَا فِيهِ بَلَاءٌ مُّبِينٌ(33) och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov. |
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ لَيَقُولُونَ(34) Dessa [nutida förnekare] säger: |
إِنْ هِيَ إِلَّا مَوْتَتُنَا الْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُنشَرِينَ(35) "Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv. |
فَأْتُوا بِآبَائِنَا إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ(36) Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant." |
أَهُمْ خَيْرٌ أَمْ قَوْمُ تُبَّعٍ وَالَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ أَهْلَكْنَاهُمْ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا مُجْرِمِينَ(37) Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd? |
وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَاعِبِينَ(38) Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull; |
مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلَّا بِالْحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ(39) nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte. |
إِنَّ يَوْمَ الْفَصْلِ مِيقَاتُهُمْ أَجْمَعِينَ(40) ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]; |
يَوْمَ لَا يُغْنِي مَوْلًى عَن مَّوْلًى شَيْئًا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ(41) den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp |
إِلَّا مَن رَّحِمَ اللَّهُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ(42) utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige. |
إِنَّ شَجَرَتَ الزَّقُّومِ(43) Det träd i vars frukt är död, |
طَعَامُ الْأَثِيمِ(44) skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt; |
كَالْمُهْلِ يَغْلِي فِي الْبُطُونِ(45) och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor, |
كَغَلْيِ الْحَمِيمِ(46) sjuda som skållhett vatten. |
خُذُوهُ فَاعْتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَاءِ الْجَحِيمِ(47) [Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt; |
ثُمَّ صُبُّوا فَوْقَ رَأْسِهِ مِنْ عَذَابِ الْحَمِيمِ(48) häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga. |
ذُقْ إِنَّكَ أَنتَ الْعَزِيزُ الْكَرِيمُ(49) Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme! |
إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِ تَمْتَرُونَ(50) Det var detta som ni [alla] tvivlade på!" |
إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي مَقَامٍ أَمِينٍ(51) Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet, |
فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ(52) av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor, |
يَلْبَسُونَ مِن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَقَابِلِينَ(53) klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra. |
كَذَٰلِكَ وَزَوَّجْنَاهُم بِحُورٍ عِينٍ(54) Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap. |
يَدْعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَاكِهَةٍ آمِنِينَ(55) Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem. |
لَا يَذُوقُونَ فِيهَا الْمَوْتَ إِلَّا الْمَوْتَةَ الْأُولَىٰ ۖ وَوَقَاهُمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ(56) Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff - |
فَضْلًا مِّن رَّبِّكَ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ(57) ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern! |
فَإِنَّمَا يَسَّرْنَاهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ(58) OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig. |
فَارْتَقِبْ إِنَّهُم مُّرْتَقِبُونَ(59) Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta. |
أحمد العجمي
خالد الجليل
سعد الغامدي
سعود الشريم
عبد الباسط
عبد الله الجهني
علي الحذيفي
فارس عباد
ماهر المعيقلي
محمد جبريل
المنشاوي
الحصري
مشاري العفاسي
ناصر القطامي
ياسر الدوسري
