Sura Ash-Shu'ara — Vers 129

Ordens betydelser:

• مَصَانِعَ (masāniʿ): Fästningar, befästa byggnader eller höga byggnader. Vissa tolkare menar att det även kan syfta på vattencisterner under jorden.
• لَعَلَّكُمْ تَخْلُدُونَ (laʿallakum takhludūn): Som om ni ska förbli för evigt, dvs. att ni aldrig ska dö.

Tolkning av versen:

Folket ʿĀd, till vilka profeten Hūd sändes, byggde inte bara höga byggnader på varje höjd för att skryta och håna förbipasserande, utan de uppförde även imponerande fästningar och befästa palats. Dessa byggnader var så massiva och välkonstruerade att de tycktes vittna om en övertygelse hos byggherrarna att de skulle leva för evigt i denna värld – som om döden aldrig skulle hinna ikapp dem. De levde i en illusion av odödlighet, förblindade av sin styrka och sina rikedomar, och glömde att allt som byggts en dag kommer att förfalla och att varje själ kommer att lämna denna jordiska boning.

Lärdomar och budskap:

Denna vers lär oss att människan inte ska förlita sig på jordiska ting eller tro att hon kan undfly döden genom att bygga och samla. Livet i denna värld är övergående, och den som bygger för evigheten bör investera i goda handlingar och tro snarare än i storslagna byggnadsverk. Islam uppmanar oss att leva med medvetenhet om döden och att förbereda oss för det eviga livet, där det som verkligen räknas är vår tro, vår karaktär och våra handlingar – inte de palats vi lämnar efter oss.