Sura Al-Qiyama — Vers 3

Ordens betydelser:

• أَيَحْسَبُ – Tror han? / Inbillar han sig?
• الْإِنسَانُ – Här syftar det på människan som förnekar uppståndelsen.
• أَلَّن نَّجْمَعَ عِظَامَهُ – Att Vi inte ska samla ihop hans ben (efter döden och förruttnelsen).

Tolkning av versen:

Denna ädla vers ställer en retorisk fråga för att väcka eftertanke hos människan som förnekar uppståndelsen. Den undrar: Tror denna människa, som i sitt högmod förnekar livet efter döden, att Vi som skapade honom från intet inte skulle förmå att samla ihop hans ben efter att de har splittrats och förstörts i jorden? Visst kan Vi göra det! Denna fråga är en förebråelse och ett bevis på Guds allmakt, för den som har skapat människan från en droppe sperma och därefter format henne till en fulländad varelse, är visst kapabel att återuppväcka henne efter döden. Benen, hur mycket de än splittras och blandas med jorden, är ändå kända för sin Skapare, som har makt över allt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Versen bekräftar den islamiska tron på uppståndelsen och livet efter döden, vilket är en av trons grundpelare. Den påminner människan om att döden inte är slutet, utan en övergång till ett evigt liv där hon ska stå till svars för sina handlingar.
2. Den framhäver Guds oändliga makt och fullkomliga kunskap. Den som har skapat människan från ingenting kan återigen samla hennes ben och ge henne liv på nytt. Detta ingjuter hopp hos den troende om Guds barmhärtighet och rättvisa.
3. Versen uppmanar människan att reflektera över sin egen tillblivelse och sin kropps uppbyggnad, för att inse att den som har skapat henne en gång kan återskapa henne. Denna insikt leder till ödmjukhet inför Gud och stärker tron på Honom.
4. Den varnar för högmod och förnekelse av sanningen, och påminner om att ingen handling är förgäves. Allt kommer att vägas på rättvisans våg på uppståndelsens dag. Denna medvetenhet gör människan mer ansvarsfull i sitt liv och får henne att sträva efter det goda och undvika det onda.