حم(1) HA meem. |
وَالْكِتَابِ الْمُبِينِ(2) VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen! |
إِنَّا أَنزَلْنَاهُ فِي لَيْلَةٍ مُّبَارَكَةٍ ۚ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ(3) Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] - |
فِيهَا يُفْرَقُ كُلُّ أَمْرٍ حَكِيمٍ(4) [en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision |
أَمْرًا مِّنْ عِندِنَا ۚ إِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ(5) enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]. - |
رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ ۚ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ(6) Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt, |
رَبِّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ(7) Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet! |
لَا إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۖ رَبُّكُمْ وَرَبُّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ(8) Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre. |
بَلْ هُمْ فِي شَكٍّ يَلْعَبُونَ(9) Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar]. |
فَارْتَقِبْ يَوْمَ تَأْتِي السَّمَاءُ بِدُخَانٍ مُّبِينٍ(10) VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök |
يَغْشَى النَّاسَ ۖ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمٌ(11) som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga! |
رَّبَّنَا اكْشِفْ عَنَّا الْعَذَابَ إِنَّا مُؤْمِنُونَ(12) Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!" |
أَنَّىٰ لَهُمُ الذِّكْرَىٰ وَقَدْ جَاءَهُمْ رَسُولٌ مُّبِينٌ(13) Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap; |
ثُمَّ تَوَلَّوْا عَنْهُ وَقَالُوا مُعَلَّمٌ مَّجْنُونٌ(14) då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!" |
إِنَّا كَاشِفُو الْعَذَابِ قَلِيلًا ۚ إِنَّكُمْ عَائِدُونَ(15) Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd]. |
يَوْمَ نَبْطِشُ الْبَطْشَةَ الْكُبْرَىٰ إِنَّا مُنتَقِمُونَ(16) Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]! |
۞ وَلَقَدْ فَتَنَّا قَبْلَهُمْ قَوْمَ فِرْعَوْنَ وَجَاءَهُمْ رَسُولٌ كَرِيمٌ(17) LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade: |
أَنْ أَدُّوا إِلَيَّ عِبَادَ اللَّهِ ۖ إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ(18) "Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig. |
وَأَن لَّا تَعْلُوا عَلَى اللَّهِ ۖ إِنِّي آتِيكُم بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ(19) Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet, |
وَإِنِّي عُذْتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُمْ أَن تَرْجُمُونِ(20) och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig. |
وَإِن لَّمْ تُؤْمِنُوا لِي فَاعْتَزِلُونِ(21) Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!" |
فَدَعَا رَبَّهُ أَنَّ هَٰؤُلَاءِ قَوْمٌ مُّجْرِمُونَ(22) [När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!" |
فَأَسْرِ بِعِبَادِي لَيْلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ(23) Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten! |
وَاتْرُكِ الْبَحْرَ رَهْوًا ۖ إِنَّهُمْ جُندٌ مُّغْرَقُونَ(24) Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!" |
كَمْ تَرَكُوا مِن جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ(25) Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge, |
وَزُرُوعٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ(26) och [vajande] sädesfält och ståtliga palats - |
وَنَعْمَةٍ كَانُوا فِيهَا فَاكِهِينَ(27) och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras! |
كَذَٰلِكَ ۖ وَأَوْرَثْنَاهَا قَوْمًا آخَرِينَ(28) Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig]. |
فَمَا بَكَتْ عَلَيْهِمُ السَّمَاءُ وَالْأَرْضُ وَمَا كَانُوا مُنظَرِينَ(29) Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist. |
وَلَقَدْ نَجَّيْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ مِنَ الْعَذَابِ الْمُهِينِ(30) Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete |
مِن فِرْعَوْنَ ۚ إِنَّهُ كَانَ عَالِيًا مِّنَ الْمُسْرِفِينَ(31) som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. - |
وَلَقَدِ اخْتَرْنَاهُمْ عَلَىٰ عِلْمٍ عَلَى الْعَالَمِينَ(32) Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk |
وَآتَيْنَاهُم مِّنَ الْآيَاتِ مَا فِيهِ بَلَاءٌ مُّبِينٌ(33) och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov. |
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ لَيَقُولُونَ(34) Dessa [nutida förnekare] säger: |
إِنْ هِيَ إِلَّا مَوْتَتُنَا الْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُنشَرِينَ(35) "Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv. |
فَأْتُوا بِآبَائِنَا إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ(36) Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant." |
أَهُمْ خَيْرٌ أَمْ قَوْمُ تُبَّعٍ وَالَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ أَهْلَكْنَاهُمْ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا مُجْرِمِينَ(37) Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd? |
وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَاعِبِينَ(38) Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull; |
مَا خَلَقْنَاهُمَا إِلَّا بِالْحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ(39) nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte. |
إِنَّ يَوْمَ الْفَصْلِ مِيقَاتُهُمْ أَجْمَعِينَ(40) ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]; |
يَوْمَ لَا يُغْنِي مَوْلًى عَن مَّوْلًى شَيْئًا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ(41) den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp |
إِلَّا مَن رَّحِمَ اللَّهُ ۚ إِنَّهُ هُوَ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ(42) utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige. |
إِنَّ شَجَرَتَ الزَّقُّومِ(43) Det träd i vars frukt är död, |
طَعَامُ الْأَثِيمِ(44) skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt; |
كَالْمُهْلِ يَغْلِي فِي الْبُطُونِ(45) och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor, |
كَغَلْيِ الْحَمِيمِ(46) sjuda som skållhett vatten. |
خُذُوهُ فَاعْتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَاءِ الْجَحِيمِ(47) [Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt; |
ثُمَّ صُبُّوا فَوْقَ رَأْسِهِ مِنْ عَذَابِ الْحَمِيمِ(48) häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga. |
ذُقْ إِنَّكَ أَنتَ الْعَزِيزُ الْكَرِيمُ(49) Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme! |
إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِ تَمْتَرُونَ(50) Det var detta som ni [alla] tvivlade på!" |
إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي مَقَامٍ أَمِينٍ(51) Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet, |
فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ(52) av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor, |
يَلْبَسُونَ مِن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَقَابِلِينَ(53) klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra. |
كَذَٰلِكَ وَزَوَّجْنَاهُم بِحُورٍ عِينٍ(54) Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap. |
يَدْعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَاكِهَةٍ آمِنِينَ(55) Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem. |
لَا يَذُوقُونَ فِيهَا الْمَوْتَ إِلَّا الْمَوْتَةَ الْأُولَىٰ ۖ وَوَقَاهُمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ(56) Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff - |
فَضْلًا مِّن رَّبِّكَ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ(57) ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern! |
فَإِنَّمَا يَسَّرْنَاهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ(58) OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig. |
فَارْتَقِبْ إِنَّهُم مُّرْتَقِبُونَ(59) Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta. |
أحمد العجمي
ابراهيم الاخضر
بندر بليلة
خالد الجليل
حاتم فريد الواعر
خليفة الطنيجي
سعد الغامدي
سعود الشريم
الشاطري
صلاح بوخاطر
عبد الباسط
عبدالرحمن العوسي
عبد الرشيد صوفي
عبدالعزيز الزهراني
عبد الله بصفر
عبد الله الجهني
علي الحذيفي
علي جابر
غسان الشوربجي
فارس عباد
ماهر المعيقلي
محمد أيوب
محمد المحيسني
محمد جبريل
المنشاوي
الحصري
مشاري العفاسي
ناصر القطامي
وديع اليمني
ياسر الدوسري
