Sura Al-Isra — Vers 49

Ordens betydelser:

• ʿIẓāman (عِظَامًا): Ben, dvs. skelettet efter att kroppen har förmultnat.
• Rufātan (رُفَاتًا): Smulor eller fragment, dvs. ben som har brutits ner till stoft och grus efter lång tid.

Tolkning av versen:

De som förnekade uppståndelsen (de polyteistiska araberna) sade i förundran och förnekelse: "När vi har dött och blivit ben och sedan förvandlats till smulor och stoft som har förmultnat i jorden – ska vi då verkligen återuppväckas till ett nytt liv och en ny skapelse?" De ansåg detta vara omöjligt och långt ifrån förnuftet, eftersom de inte insåg Guds allmakt som skapade dem från ingenting från första början. Deras fråga var inte en fråga av sökande efter sanning, utan snarare en fråga av hån och förnekelse av att Gud skulle kunna återskapa dem efter döden. De menade att när kroppen väl har förmultnat och blivit till jord, finns det ingen möjlighet att den återupprättas. Detta är en av de vanligaste invändningarna som forna folk framförde mot budbärarna, och som Gud bemöter genom att påminna om att Han som skapade dem första gången också har förmåga att återskapa dem.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Versen visar på Guds allmakt och att återuppväckelsen är en realitet som ingen kan förneka, eftersom den Gud som skapade människan från ingenting har makt att återskapa henne efter döden.
2. Den uppmanar människan att reflektera över sin egen skapelse – den som ser hur Gud skapade honom från en droppe sädesvätska bör inte tvivla på att Gud kan återuppväcka honom efter döden.
3. Versen varnar för hån och förnekelse av Guds budskap, och påminner om att de som förlöjligar uppståndelsen kommer att stå inför konsekvenserna av sitt förnekande.
4. Den ingjuter hopp hos de troende att döden inte är slutet på allt, utan snarare en övergång till ett evigt liv där de kommer att belönas för sina goda handlingar – en sanning som ger livet mening och mål.
5. Versen stärker tron på att Gud är kapabel till allt, och att ingenting är omöjligt för Honom, vilket får den troende att känna trygghet och förtröstan på sin Herre.