Sura Al-Waqi'a — Vers 47

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "A-idhā mitnā" – "När vi har dött" – syftar på dödsögonblicket.
• "Kunnā turāban" – "blivit jord" – det vill säga efter att kroppen har förmultnat och upplösts i jorden.
• "Wa-ʿizāman" – "och ben" – det vill säga ben som har murknat och blivit sköra.
• "La-mabʿūthūn" – "sannerligen återuppväckta" – det vill säga uppståndna från gravarna till ett nytt liv.

Tolkning av versen:

Dessa förnekare av uppståndelsen brukade säga, i hån och förundran, som ett avvisande av sanningen: "Ska vi verkligen återuppväckas efter att vi har dött och blivit jord och murkna ben?" De ansåg detta vara en omöjlighet och förlöjligade tanken på att människan skulle återvända till liv efter att hennes kropp har förmultnat och förvandlats till jord. Deras uttalande var inte en uppriktig fråga för att söka sanningen, utan snarare ett uttryck för deras envishet och förnekelse av Guds makt. De undrade med förakt: "Kan vi verkligen återuppstå efter att vi har blivit jord och ben?" – och därigenom förnekade de Guds förmåga att skapa på nytt, trots att Han är den som skapade dem från första början.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Uppståndelsen är en sanning som förnuftet inte kan avfärda – Den som skapade människan från intet har förmågan att återuppväcka henne efter döden. Att förneka uppståndelsen är att förneka Guds allmakt.
2. Förnekarnas argument är svaga och ogrundade – Deras invändning bygger på förundran och hån, inte på logiska bevis. De jämför Guds skapelse med människans begränsade förmåga, vilket är ett felaktigt resonemang.
3. Vikten av att förbereda sig för det eviga livet – Den som tror på uppståndelsen och räkenskapens dag lever ett liv fyllt av medvetenhet om sitt ansvar inför Gud, och strävar efter det som behagar Honom.
4. Guds makt är oändlig – Att återuppväcka de döda är lika lätt för Gud som att skapa dem från första början. Detta inger hopp hos de troende om Guds barmhärtighet och rättvisa på den yttersta dagen.
5. Varning för hån mot religionens sanningar – Denna vers varnar för att förlöjliga Guds löften och varningar, ty sådant hån leder till förtappelse och förlust i det eviga livet.