Sura Al-Imran — Vers 59

Förklaring av några ord i versen:

• "Mathal" (مَثَل): Liknelse, exempel eller jämförelse.
• "Khalaqahu" (خَلَقَهُ): Han skapade honom (Allah skapade honom).
• "Turāb" (تُرَاب): Jord, stoft eller mull.
• "Kun fayakūn" (كُن فَيَكُونُ): "Var!" – och det blir. Detta uttrycker Allahs oändliga makt och att Hans befallning omedelbart verkställs utan dröjsmål.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers slår fast att skapelsen av Jesus (Isa), frid vare med honom, utan en far, inte är något som gör honom till gud eller Guds son. Allah jämför hans skapelse med skapelsen av Adam, frid vare med honom, som skapades utan vare sig far eller mor. Adam skapades av jord – han formades som en kropp av lera, och sedan sade Allah till honom: "Var!" – och han blev en människa. På samma sätt skapades Jesus genom Allahs mäktiga vilja och befallning, utan en far. Om Jesus skulle anses vara gud på grund av att han föddes utan en far, då borde Adam – som skapades utan både far och mor – i ännu högre grad anses vara gud, vilket ingen förnuftig människa påstår. Tvärtom är båda två ärade profeter och tjänare av Allah, skapade genom Hans kraft och vilja. Versen är ett tydligt svar på de kristnas och andra gruppers invändningar som använde Jesus mirakulösa födelse som ett argument för hans gudomlighet.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs makt är absolut och oinskränkt – när Han vill något, säger Han endast "Var!" och det blir. Detta inger hopp och tillit hos den troende, för ingenting är omöjligt för Allah.
2. Skapelsen av Jesus utan en far är inte ett bevis på gudomlighet, utan ett tecken på Allahs allmakt och Hans förmåga att skapa på olika sätt. Detta lär oss att inte dyrka skapelser, hur underbara de än må vara, utan endast Skaparen.
3. Versen uppmanar till dialog med icke-muslimer på ett logiskt och vänligt sätt, genom att använda jämförelser som de själva accepterar, för att leda dem till sanningen.
4. Den påminner oss om Adams ära och hans höga ställning hos Allah, då han skapades med egna händer och fick änglarna att buga sig för honom – vilket stärker känslan av mänsklig värdighet och ansvar inför Allah.
5. Versen befäster tron på profeterna och deras fullkomliga mänsklighet, och att de endast är budbärare som förkunnar Allahs budskap – vilket skyddar den troende från överdrift i religionen och från att höja någon människa till gudomlig status.